MARINSOLDATA – shottar eskapism like there's no tomorrow

Archive for juni 2019

Vad är det som är så jävla fel?

leave a comment »

Skrivit tidigare om min kattbebis som jag skulle beskriva som högkänslig. Hen suger till sig av händelser och släpper inte taget n å g o n s i n.

Nu har vi ett matproblem som känns väldigt stressande. Det började med att storasyrran fick ett ben i halsen av lax. Var ingen fara för andningen men det lät ju lite otäckt innan hon fick bort det plus att hon (syrran) blev ”lite” panikig då det var vasst i halsen. (Ja dom är känsliga själar, I know 🥰)

Sen fick lilla älsklingen det samma med en bit hårdmacka som kilade fast sig i halsen/röven på fsk, dock bara så hen hostade upp det själv och inget som fastnade men i kombo av minnet med storasyster började hen bli nojig och mer krånglig att få att käka.

Som grädden på moset hälsade en kompis på med en voffsing som är ”lite senare i utvecklingen” (läs; helt jävla tappad) så hon pratade om mat och att hon var lite rädd att börja med stora bitar för att cpt hade satt lite i halsen.

Detta hörde såklart lilla plutten och jag försökte snabbt släta över att det är för att hen är liten bebis och inte lärt sig tugga så bra som du ännu.. Ni vet, det där vanliga jävla snacket man kör med sina nära och kära.

Men nej, det har utvecklats till ännu en issue (hen har flera, speciellt frimärken). Men just maten stressar ju då hen är av den smalare typen.

Min äldsta pälskling hade typ inga oroligheter så jag kan inte direkt känna stöd i att äldsta hade samma faser och att det går över.

Vad ska vi göra? I snart en vecka har hen främst velat äta flytande saker eller mjuk macka som hen doppar.

Ska man ge det bara direkt hen vägrar äta?

Help me 🙏🏻

Med vänlig hälsning, en sopig jävla morsa

Written by marinsoldata

10 juni, 2019 at 20:44

Publicerat i Uncategorized

Rökande ”pedagoger”

leave a comment »

Rökande ”pedagoger”?

Hej! Har en fråga.
Mitt lilla hjärtegryn ska börja hunddagis i augusti här i orten där jag bor, vårat andrahandsval.
Gick förbi hunddagiset idag, TVÅ av ”pedagogerna” stod ute & rökte!?!?!? Inte bland gullizarna såklart, utan precis på framsidan av hunddagiset.
Älsklingen har inte blivit utsatt för rök någonsin förutom när vi typ gått förbi någon som rökt, ingen i hens närhet röker.

Jag blir lite osäker att hen ska vara med två personer (kanske fler?) som röker, & då även på arbetstid. Det sätter sig ju i kläderna & allt? Kan röken ”blåsa in” på gården???? Kan älsklingen bli handikappad av detta!?

Blir bara orolig då hen ska vara med dessa människor i 4 års tid. Jag trodde inte det var okej att röka på arbetstid, när man jobbar med småttingar. Eller ja att det var rent vett att man ej gjorde det.

Är nu inställd på att söka omplacering för hen på direkten? Hur tänker ni kloka läsare?

 

Written by marinsoldata

5 juni, 2019 at 10:17

Publicerat i Uncategorized

Ängsliga kattbebisar

leave a comment »

Ni med närhetskrävande äldre kattbebisar, vad har ni för strategier eller hur tänker ni kring det? Min 16-åring har nästan lika mycket behov av mig som en nyfödd bebis (fast på lite olika vis såklart). Hen kan nästan inte gå in i ett rum utan att nån följer med in åtminstone först. Jag får inte lämna sovrummet under lägging ens för att höra nåt vad äldre kissarna vill. Hen går inte och kissar utan att jag följer med.
Behovsmängden kan öka och minska något i perioder men är ändå konstant och har alltid varit så, någon fas handlar det då rakt inte om.
Mycket oro och rädslor så somrarna är en evig kamp för att gå utomhus, speciellt första delen av sommaren och våren pga djur/kryp. Så jag känner sig väldigt instängd en fin dag då hen vägrar gå ut och jag knappt får sitta på trappen för hen inte vill vara själv inomhus.
Hur gör ni med kattor med samma typ av personlighet. Att sätta hårt mot hårt är inte rätt väg då det är ganska uppenbart att hen inte gör det för att jäklas. Det är genuin rädsla och visst är det mysigt med ett gosigt kattunge men att sitta i soffan med en 16-åring i knät istället för att vara ute en fin dag känns inte alltid så kul. Det är en viss kvävande känsla att bebistiden aldrig går över. Vart jag än går inne ofta så här jag en svans. 😅
Det kan gå okej att avleda hens tankar med att vara med och leka, tex följa med till lekparken och leka kiosk i en timme. Har ofta så sjukt dåligt samvete för min äldsta som är 22 och som jag på nåt vis inte hinner vara med på samma vis. Måste liksom svara ”jag lägger M nu, jag är i parken med M, jag får titta senare osv osv”
Finns det fler? Behöver nog höra att det faktiskt finns fler. Är det mig eller katten det är fel på? *gråtskrattsmily’

untitled

Dati *gungar oroligt fram och tillbaka*

Written by marinsoldata

3 juni, 2019 at 13:19

Publicerat i Uncategorized