Vad är det som är så jävla fel?

Skrivit tidigare om min kattbebis som jag skulle beskriva som högkänslig. Hen suger till sig av händelser och släpper inte taget n å g o n s i n.

Nu har vi ett matproblem som känns väldigt stressande. Det började med att storasyrran fick ett ben i halsen av lax. Var ingen fara för andningen men det lät ju lite otäckt innan hon fick bort det plus att hon (syrran) blev ”lite” panikig då det var vasst i halsen. (Ja dom är känsliga själar, I know 🥰)

Sen fick lilla älsklingen det samma med en bit hårdmacka som kilade fast sig i halsen/röven på fsk, dock bara så hen hostade upp det själv och inget som fastnade men i kombo av minnet med storasyster började hen bli nojig och mer krånglig att få att käka.

Som grädden på moset hälsade en kompis på med en voffsing som är ”lite senare i utvecklingen” (läs; helt jävla tappad) så hon pratade om mat och att hon var lite rädd att börja med stora bitar för att cpt hade satt lite i halsen.

Detta hörde såklart lilla plutten och jag försökte snabbt släta över att det är för att hen är liten bebis och inte lärt sig tugga så bra som du ännu.. Ni vet, det där vanliga jävla snacket man kör med sina nära och kära.

Men nej, det har utvecklats till ännu en issue (hen har flera, speciellt frimärken). Men just maten stressar ju då hen är av den smalare typen.

Min äldsta pälskling hade typ inga oroligheter så jag kan inte direkt känna stöd i att äldsta hade samma faser och att det går över.

Vad ska vi göra? I snart en vecka har hen främst velat äta flytande saker eller mjuk macka som hen doppar.

Ska man ge det bara direkt hen vägrar äta?

Help me 🙏🏻

Med vänlig hälsning, en sopig jävla morsa